NU

ska jag sortera. sånt som jag borde gjort för länge sen men som inte är i vägen och därför inte syns. varför? jo, nu börjar jag jobbet igen och därmed har jag ingen tid och därför får jag massor gjort. LT-logik in esse..

självförverkligande

hur vem vad när varför... har fått mycket att fundera på - och tror faktiskt jag har hittat några svar.. more to come - perhaps

time for coffee

Ever wonder why

some things will inevitably be written in English, some in Swedish. This depends on the mood for the time being - philosophical or mundane - you figure it out. A little note, just in case someone besides me would drop by.

Idag

är en sån dag där det finns tusen saker att göra och jag har inte fått något gjort alls. Antagligen för att inget är akut, än...

En liten skogspromenad har det blivit i alla fall. Har Vimse lite tur kanske det blir lite städat så här mitt i natten också.

Fast igår var ju ganska hektiskt. Modell-för-en dag-grejen, en sån sak som jag aaaldrig skulle få för mig att ställa upp på, tog många timmar mer än jag trodde... Man kanske skulle byta yrke..Neeee.

En veckas semester till så är det Back 2 Business. Då äntligen kan jag få allt gjort här hemma som borde blivit gjort när jag var ledig!

tufft läge

Ibland kan jag bli lite irriterad på en närmast allenarådande "problemkultur". Problem utan lösning dessutom. Skulle man råka nämna något som går det minsta utanför ett normalt vardagligt, lagom mycket, lagom fort, liv så har man det jobbigt. Är något lite tungt att lyfta är det stackars dig så jobbigt för dig. Nästa vecka har jag två tentor på samma gång - åååhhh så jobbigt. Jag läser en extra kurs vid sidan om - åååhhhh så jobbigt, hade jag aaaaaaaaldrig klarat - är du inte trött på det? Hur orkar du vara hemma själv och ta hand om allt (det som normalvis) ingår i ett hem, måste vara såååå jobbigt. Eller - usch, pendla så långt varje dag... hur ooorkar du! Jo hade jag tänkt såsom svaren ovan hade jag aldrig orkat. Något.

Missförstå mig inte, empati har jag inget emot, men äkta empati yttrar sig upplyftande, sympati som ovan gör mest dubbelt värre. Empati när något verkligt illa har hänt eller när en lösning på en svår livsfråga verkligen är svår att nå. Skillnaden kanske kan beskrivas i talesättet "delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg". Hur tänker jag då? Jo, deltar motparten i glädjen är det bra, då är vi två som mår bra. Deltar motparten i sorg blir denne också ledsen - och vilken nytta gör det någon av oss? Då är det bättre att motparten (bokstavligen) delar sorgen, dvs genom empati halverar den med en lösning utan att för den skull själv gå ner sig i skorna. Och tala om för den som redan har problemet hur illa han har det...

Nåväl, jag tänkte egentligen mest på de vardagliga små besvären, de som egentligen inte är några bekymmer - förrän alla ojar sig över dem. Beroende på omgivning kommer 80-95% att att tycka att du säkert har det oerhört besvärligt om du går utanför ramarna och lyfter något lite för tungt eller pendlar lite för långt eller läser dubbla kurser etc. Varning - det kan påverka dig. Se till att hitta många av de 5-20% som tar det med en klackspark - klart att du fixar detta! nemas problemas. Den attityden gör livet mycket lättare. Så du har resurser kvar de gånger det blir verkligt tufft.

new to blogging

fairly new to blogging , there are so many 'should's', should do this, should do this more often, should do that instead. should write a diary, should make a presence in this world - what the h*ck, I'll try blogging. both diary and making a presence, however small. And if I don't com'round to blog as often as I should? well,well...